Per Nilsson: Lilla livet, lilla döden

Lilla livet, lilla döden är en bok som börjar underbart och sedan långsamt dalar i kvalitet.

Boken har två röster: Janne, bokens egentliga huvudperson, och Per Nilsson själv. Jannes stil är naivistisk och klurig samtidigt som berättelsend är rolig att läsa och språket självklart enkelt och lite repetitivt. Per Nilssons röst förmedlar en metaberättelse som föreställer sanningen. Denna text är irriterande vis och detaljerna är ointressanta.

Om Per Nilsson valt att skippa "sin egen" röst i boken, tror jag att jag hade uppskattat boken mer - nu känns den som ett läromedel i skrivande för ungdomar med ett exempel invävt. Synd på en bra berättelse, tycker jag.

Betyg: 3.5