Alexander McCall Smith: Damernas detektivbyrå

Mma Ramotswe startar Botswanas första detektivbyrå av pengarna hon ärver efter sin far. Hon dricker rooibos-te och löser fall på löpande band. Jag tror att boken är så pass populär som den är pga Mma Ramotswes handlingskraftighet och det faktum att detta inte är någon sedvanlig deckare. Detta tilltalar även mig, men först efter att jag lyckats få lite distans till boken och se den mer som saga än som deckare.

Mma Ramotswe är på många vis en charmig person, och jag kan inte låta bli att le när denna feta dam kryper omkring i buskarna för att lösa sina fall. Samtidigt har jag lite svårt för böcker där jag tycker att huvudpersonen "gör fel", vilket här är fallet t.ex. när Mma Ramotswe klumpigt nog tappar bort personerna hon skuggar för att hon döljer sig bakom en tidning som hon finner så intressant att hon glömmer vad hon egentligen håller på med. Jag ogillar också hennes dubbelmoral i fråga om män - hon påpekar gång på gång att de inte är mycket att ha, även om hon i vissa situationer, som när hon ensam är nära att attackeras av en kobra, blir uppenbart beroende av deras hjälp. Är detta månne satiriskt menat av författaren? Jag tror det egentligen inte, och det är främst detta som gör att jag måste ta till "sagoperspektivet" för att uppskatta boken och acceptera att det inte finns något större djup i handlingen.

Trots allt är det underhållande att läsa om Mma Ramotswes påhittighet i sitt yrkesutövande, och det är berättelsens rättframhet och huvudpersonens förmåga att inte krångla till saker som gör den läsvärd.

Betyg: 3