John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar

Om jag inte fått den här boken i present hade jag nog aldrig läst den. Skräck, dessutom i novellform, är inget som fått något större utrymme i mitt liv tidigare, men det är väl just detta som kan vara det fina med att få (eller rekommenderas) böcker som man inte skulle välja själv. Det här är nämligen en bra bok! Författaren, som jag inte kände till tidigare men som tydligen fått bra kritik från många håll, har ett välformulerat och nyanserat språk, och hans idéer till novellteman är mångfacetterade, även om de flesta berättelserna på ett eller annat sätt behandlar gränsen mellan liv och död. Huvudpersonerna är till synes ganska ordinära personer med "vanliga" liv, men under ytan döljs ofta en särskild egenskap, förmåga eller ett intresse som bidrar mer eller mindre starkt till berättelsens karaktär.

Jag gillar att själva skräcken ligger ganska lite i blod och inälvor, och desto mer i författarens förmåga att skapa en stämning som håller läsaren undrande om vilken väg berättelsen ska ta. Ofta är det faktiskt spännande bara att undra vari spänningen kommer att ligga, vilket långt ifrån alltid är klart från början i dessa ganska oförutsägbara noveller. I vissa av dem är slutet kanske till och med lite väl konstigt för min smak.

Summa summarum blir betyget ganska högt. Flera av berättelserna är individuellt dock värda mer än det sammanlagda betyget.

Betyg: 3,5