Paul Auster: The Brooklyn Follies

Jag har precis läst ut den första Austerbok som är förlagd till verkligheten. Boken har inget av Austers karakterisktiska metafysik eller verklighetsfrånkopplade händelser, tvärtom så vävs Bush den yngres väg till president och 9/11 in i berättelsen.

Boken börjar med att den manliga äldre huvudpersonen (det är en Auster trots allt) beger sig till Brooklyn i New York för att dö. Han är ensam och trött på ex-relationer och cynisk över det mesta. Snabbt kolliderar han med släktingar han inte träffat på ett decennium och får därmed nära vänner och betyder något för någon. Plötsligt har livet fått en ny mening.

Boken har Austers enkla och avskalade språk med rappa och intelligenta konversationer som inte slösar läsarens tid. Han har valt göra huvudpersonen till berättaren, och låter också honom kommentera historien, både presens och futurum. Detta meta-perspektiv är i mina ögon en av bokens pärlor. Samtidigt är det inte en "sidvändare". Den är mer en mysig berättelse som inte är spännande utan mer trevlig, välskriven och intelligent. Berättelsen är behagligt opretensiös och förmedlar enkelt värdet av vänner och reltationer utan att bli präktig eller "utbildande".

Betyg: 4