Joan Didion: Ett år av magiskt tänkande

Innan trodde jag att en "personlig" bok var skriven för författen själv och inte för läsaren. Att den har otaliga referenser till saker som författaren och kanske dennes nära vänner förstår. Och mest av allt var jag säker på att jag aldrig skulle kunna komma att uppskatta detta. Joan Didion har motbevisat mig - jag hade rätt med de två första påståendena, men inte med det tredje.

Ett år av magiskt tänkande handlar om året efter att Didions man går bort i hjärtinfarkt. Det är en mycket speciell bok, det känns nästan inte som om Didion har skrivit boken för att den ska läsas, utan för att dokumentera året samt arbeta med och behandla sin egen sorg.

Hur som helst lyckas hon skriva en mycket bra bok som behandlar döden, sorg, kontrollbehov, önskan om en större mening och andra livsfrågor. Mest av allt påminner den läsaren om vikten av att älska sina nära medan de fortfarande lever. Det som hindrar mig från att ge boken högsta betyg är just att boken är "oskönlitterär" och personlig, samtidigt som jag inte önskar att Didion skulle skrivit boken annorlunda.

Betyg: 4