Peter Høeg: Den tysta flickan

Peter Høegs böcker är ofta ambitiösa blandningar av filmisk action, vetenskap och kultur. Så också Den tysta flickan - en svårläst och pretentiös action-deckare, som trots den beskrivningen är helt ok.

Kasper Krone är cirkusclown och en mycket speciell människa. Han kan höra de minsta ljud och därmed höra mer eller mindre vad människor tänker och känner. Han är bara en av de många häpnadsväckande förmågorna i boken. Läsaren för följa Krones jakt efter en flicka med övernaturliga krafter. Han upptäcker snart att han inte är den enda som söker henne, och att det finns stora krafter i rörelse i Köpenhamns politiska, kyrkliga såväl som undre sfärer.

Texten är välskriven, men tyvärr svår att hänga med i, eftersom nya personer ständigt introduceras och gamla visar sig byta sida allt som oftast. Han skriver suggestivt på bekostnad av klarhet. Samtidigt är detta det enda som gör att man förlåter honom när man tappar bort sig och måste läsa om för att förstå.

I Den tysta flickan finns en fantastisk grund, men Høeg vill för mycket och romanen blir för pretentiös och rörig. Stundom är den intressant och presenterar perspektiv som ställer den i en klass för sig. Om Høeg hade dragit ner på James Bond-actionen, superhjältarna och -skurkarna samt haft lite mer "mänskliga" och känslosamma reflektioner och resonemang hade jag gillat den mycket, mycket mer.

Betyg: 3