Haruki Murakami: Birthday Stories

Haruki Murakami har valt ut 12 noveller samt skrivit en egen, alla med ett gemensamt tema: födelsedagar. Det är svårt att betygsätta en novellsamling, men jag ger denna ett väldigt gott sammanfattande betyg. Gemensamt för de flesta novellerna (förutom temat) är att de är välskrivna. De allra flesta har ett enkelt språk och ingen har någon fånig knorr på slutet, vilket ofta novellister verkar vilja få till.

Speciellt läsvärda är: Russel Banks: The Moor. En vacker skildring av två människor som råkar mötas efter att ha haft en kärleksaffär en gång för mer än trettio år sedan. Kvinnan är idag gammal och mannen vuxen, och deras behagligt mogna sätt att minnas incidenten och deras respekt för varandra är vacker.

Andrea Lee: The Birthday Present är en mycket välskriven historia med högt språk och ett pirrigt innehåll. Den handlar om välbärgat gift par med en god relation, där kvinnan köper prostituerade till sin man som födelsedagspresent. Lee lyckas beskriva hustruns känslor och parets relation mycket bra.

Claire Keegan: Close to the Water's Edge är en berättelse om en pojkes nära relation till sin bortgågne mormor och dåliga relation till sin omgifta mor som älskar honom över allt annat. Jag kände att jag på något sätt lärde känna pojken trots de få sidorna, vilket är ett mycket bra betyg.

Murakamis egen Birthday Girl är en historia som får mig att tänka på Dance, Dance, Dance och med ett slut som får mig att vilja läsa mer.

Betyg: 4

Marianne Fredriksson: Skilda verkligheter

Jan och Angelika jobbar på sitt förhållande och för att få ihop sina liv. Den stora stötestenen är deras olika bakgrunder och synsätt - han är naturvetare som bara godtar fakta; hon är snarare andligt sökande och har en förmåga att känna vad som komma skall, vilket skrämmer honom.

Marianne Frediksson är en av mina absoluta favoritförfattare, fast den här boken lever inte hundraprocentigt upp till mina förväntningar. Visst skriver hon bra och visst får hon en att vilja läsa vidare, men det är framför allt två saker som irriterar mig: För det första känns språket alldeles för gammalmodigt för att handla om människor i 30-årsåldern på 2000-talet. Unga männsikor pratar inte på det här sättet! För det andra är handligen emellanåt lite väl präktig och sockersöt, och detta blandas med en alltför föreläsande stil som jag blir lite trött på.

Betyg: 3.5

Sean Wilsey: Oh the Glory of It All

Jag har precis avslutat en mycket speciell 620-sidig hemsk, absurd och intressant memoar. Jag har nog aldrig läst någon memoar förut, men tror att få är som denna. Sean Wilsey är född 1970 och var med andra ord bara 35 år gammal när boken gavs ut. Trots detta har han en gedigen historia att berätta.

Sean växer upp i ett mycket speciellt hem: Hans far är en fruktansvärt rik jet-settare och hans fantastiskt vackra mor är San Francisco-societéns lilla älskling och bjuder in till fester med alla som är något i västra USA. När Sean är liten skiljer hans föräldrar sig och fadern gifter istället om sig med moderns nära vän, den nästan lika vackra Dede, som visar sig vara en riktig häxa. Snabbt inser Sean att ingen av hans föräldrar egentligen älskar någon annan än sig själv och har knappast tid för honom - annat än att ömsom förebrå att han inte lever upp till deras förväntningar och ömsom vara i behov av hans uppmärksamhet. Detta får honom att misslyckas genom hela sin ungdom och bli mer och mer avskyvärd, får sämre och sämre betyg, stjäl och hoppar från skola till skola, till ungdomsanstalt tills han slutligen hamnar på sluten undgomsuppfostringsanstalt i Italien. Här blir han "frälst", återuppstår som fågel fenix genom lidande och återvänder efter detta till USA.

Sean Wilseys bok är mycket bra, och det enda negativa är att han skulle ha gjort de sista 100 sidorna (efter Italien) till max 50 eftersom det avslutande intrycket blir att han har svårt att släppa och avsluta sin berättelse. Trots tjocklek är det en läsvärd bok, mycket tack vare hans fantastiska språkbruk och berättarstil. På ett ungdomligt och icke-mässande sätt förmedlar han den unga Seans tankar och åsikter osmutsad av senare visdom, vilket håller läsaren lika ovetande som Sean själv var då.

Betyg: 4