Yann Martel: The Facts behind the Helsinki Roccamatios

Yann Martels debutnovellsamling som han putsat upp efter Life of Pi innehåller fyra noveller av olika stil och kvalitet; två bra och två som jag önskat att Martel lämnat utanför. Halva boken upptas av en novell med samma titel som boken och det är också den som lyfter kvaliteten. Den handlar om en vän till huvudpersonen som får AIDS genom en blodtransfusion och hur denna vän tynar bort.

Huvudpersonen skapar en distraherande värld för vännen genom att de skriver en bok tillsammans. Novellen varvar utvecklingen av denna berättelse parallellt med den sjukes hälsotillsånd. Martel lyckas distrahera läsaren på samma sätt som huvudpersonen i berättelsen, troligtvis för att på samma sätt som den sjuke så vill vi som läsare inte dras in i den mörka utvecklingen utan flyr hellre till det som finns att tillgå.

Jag tycker att man kan känna att boken är skriven av en yngre Martel som skriver lite onödigt pretentiöst och använder komplicerade stilgrepp för att hävda en berättelse som inte alls är i behov av detta.

De andra novellerna är av lägre kvalitet och drar ner det genomsnittliga betyget.

Betyg: 3.5

John le Carré: Absolute Friends

Absolute Friends är en väldigt ojämn bok i mina ögon. Å ena sidan har le Carré en fantastisk engelska (som stundvis går mig över huvudet) samt bra liknelser och intressanta inblickar i människors livsöden, å andra sidan faller berättelsen platt i ett fånigt deckardrama.

Jag är inte någon stor entusiast av deckare och spionnoveller, men jag fick ett mycket bra intryck av Absolute Friends och bokens första kapitel gav mig en känsla av att boken skulle hantera intressanta teman. Efter ungefär halva boken byts detta ut totalt mot att handla om kalla kriget och dubbelspioner och blir pojkaktig och trivial. Känslor och relationer i normal betydelse är bortspolade och kvar är bara ett James Bond-drama. Boken slutar dessutom med ett tröttande crescendo i intriger och konspirationsteorier.

Samtidigt, bakom allt detta, erbjuder le Carré en politisk synvinkel som inte är speciellt vanlig i Hollywoods thrillers. Ledsamt nog klarar han inte att lyfta berättelsen ovanför deras. Ofta får man intrycket av att det är intressant och kultiverat att vara anti; anti-etablissemanget, anti-amerikansk, anti-allt-som-är-stort-just-nu och att protestera och propagera är bättre än att skapa.

Betyg: 2