Monika Fagerholm: Den amerikanska flickan

Till den lilla byn Trakten kommer en amerikansk flicka som inte liknar någon annan och som snart drunknar i träsket. Några år senare börjar två unga flickor, Sandra och Doris, att rota i händelsen och allt som förknippas med den, och deras intresse för vad som egentligen hände får långtgående och allvarliga konsekvenser.

Själva historien i sig är det inget fel på, men jag lyckas inte fatta något större tycke för någon av de centrala figurerna, och sättet den berättas på är krångligt och ganska förvirrande. Fragment av händelser poppar upp lite här och var i icke-kronologisk ordning, och emellanåt blir jag inte klok på i vilken ordning saker och ting skett. Jag förstår mig heller inte på strukturen i den ganska udda kapitelindelningen, eller varför vissa avsnitt är skrivna kursivt. (Jag antar att författaren vill visa att det handlar om något som inte är nutid, men vad spelar det för roll när det ändå hoppas fram och tillbaka i tiden?) Dessutom finns det irriterande många stavfel att hänga upp sig på.

Nu behöver ju en berättelse som återges på ett ovanligt sätt inte nödvändigtvis vara dålig. Och ja, det finns inslag som jag gillar mer eller mindre, men jag tycker i det här fallet inte att författarens speciella stil tillför boken något positivt. Därför har jag svårt att njuta av läsningen.

Nä, jag förstår inte hur den här boken kunde tilldelas Augustpriset.

Betyg: 2

Paul Auster: The Brooklyn Follies

Jag har precis läst ut den första Austerbok som är förlagd till verkligheten. Boken har inget av Austers karakterisktiska metafysik eller verklighetsfrånkopplade händelser, tvärtom så vävs Bush den yngres väg till president och 9/11 in i berättelsen.

Boken börjar med att den manliga äldre huvudpersonen (det är en Auster trots allt) beger sig till Brooklyn i New York för att dö. Han är ensam och trött på ex-relationer och cynisk över det mesta. Snabbt kolliderar han med släktingar han inte träffat på ett decennium och får därmed nära vänner och betyder något för någon. Plötsligt har livet fått en ny mening.

Boken har Austers enkla och avskalade språk med rappa och intelligenta konversationer som inte slösar läsarens tid. Han har valt göra huvudpersonen till berättaren, och låter också honom kommentera historien, både presens och futurum. Detta meta-perspektiv är i mina ögon en av bokens pärlor. Samtidigt är det inte en "sidvändare". Den är mer en mysig berättelse som inte är spännande utan mer trevlig, välskriven och intelligent. Berättelsen är behagligt opretensiös och förmedlar enkelt värdet av vänner och reltationer utan att bli präktig eller "utbildande".

Betyg: 4

Siri Hustvedt: The Blindfold

Hustvedts debutbok är uppbyggd av fyra kapitel som först upplevs mer som fristående noveller om en och samma persons liv, men det visar sig senare att de knyts ihop i det fjärde, sista och längsta kapitlet.

Bokens huvudperson, Iris Vegan, är en ung lite mentalt instabil litteraturstudent i New York. Man får följa hennes liv i under arbete, sjukhusvistelse och två kärleksaffärer. Verkligheten kring Iris känns distorderad. Händelser och personers beteende är ovanliga och irrationella och berättelsen känns uppdiktad som projicerad genom en mentalt instabil människa; arbetet hon tar går ut på att dokumentera en död kvinnas tillhörigheter genom att beskriva dem för en diktafon i viskningar, under sjukhusvistelsen sammandrabbar hon med en vansinnig äldre kvinna som försöker antasta henne, människor blir besatta i ett fotografi av Iris och hon översätter en bok som tar henne i besittning.

Boken behandlar huvudsakligen ämnet person-identitet (vilket påminner lite om Hustveds makes böcker: Paul Auster). Är man samma person om man tar sig ett annat namn? Med ett annat yttre, ändras ens personlighet och till slut ens person och identitet? Gör en människa "avtryck" i föremål så att de på något sätt laddas med ens identitet? Är galenskap egentligen bara ett uttryck för ens olika identiteter och ett bevis på hur lite kontroll man har över dessa demoner?

Det är intressant läsning och jag tycker att Hustvedt behandlar intressanta ämnen. Dock tycker jag att det känns för mycket som en "tema: person-och-identitet":s-bok och att den är oönskat pretentiös.

Betyg: 3.5