Per Petterson: Ut och stjäla hästar

Att läsa boken är som att titta på en bunt bilder från en melankolisk men bra semester. Pettersson spinner fram många trådar med berättelser som tillsammans bildar stämningen, men alla varken binds ihop eller följs upp. Språket är riktigt bra och boken är en njutning att läsa.
Boken handlar egentligen om Tronds far och deras relation. Den vuxne Trond citerar Dickens med att fråga sig: Spelar vi med självklarhet huvudrollen i våra egna liv? Han beundrar sin far och önskar själv växa in i hans goda sidor till den grad att han själv, den bortgångna hustrun, systern, dottern, modern, ja alla kommer i skymundan.
Jag upplever också en viss avund från Pettersson till generationen som slogs mot ett tydligt och viktigt mål som kunde göra folk till hjältar, istället för det moderna och enkla livet med få egentligt riktigt viktiga problem.
Betyg: 4